Födelsedagsfirande på distans

Är det något jag verkligen vill göra så är det att umgås med min son på hans födelsedag. Av någon anledning känns det verkligen viktigt för mig. Sonen envisas dock med att leva sin dröm vad gäller arbete (men vad är väl det mot att fira sin födelsedag med sin mamma??) och arbetar ofta på annan ort när det är dags att fylla år. Tack och lov var han på hemmaplan förra året när han firade sin trettionde födelsedag så den gick jag i alla fall inte miste om.

I år var vi tillbaka i det som numera kan betraktas som tradition, att fira hans födelsedag på distans. En stor saknad för min del men samtidigt har jag lite svårt att säga annat än att jag gläds för hans skull. Han har landat sitt drömjobb och det unnar jag honom verkligen. Det är med andra ord med blandade känslor jag firar hans födelsedag på distans.

Foto lånat från Pixabay 

Hypertoni

För någon månad sedan insåg jag att jag har alldeles för högt blodtryck. Kanske det hör till åldern, att titulera mig ung har inte riktigt fungerat på ganska många år. Av någon anledning fick jag för mig att låna sambons blodtrycksmätare för att ganska snabbt konstatera att den inte fungerade. Jag har ju aldrig tidigare haft högt blodtryck, inte ens när jag väntade barn, och nu påstod mätaren att jag faktiskt hade högt blodtryck. Eller hypertoni som är det mer vetenskapliga namnet.

Jag fick tid ganska snabbt hos en sjuksköterska för att få min hypotes om en icke fungerande mätare bekräftad. Men där gick jag bet, mätaren hade rätt och jag hade fel. Jag hade alldeles för högt blodtryck. Efter ytterligare två rundor till sköterskan för att säkerställa att det inte var något tillfälligt fick jag bita i det sura äpplet och boka en läkartid för mitt höga blodtryck.

Även läkaren konstaterade att blodtrycket var alldeles för högt och jag gick därifrån med ett recept på blodtryckssänkande medicin. Idag var det då dags för ett återbesök till sjuksköterskan för att se hur stor effekt medicinen har. Det visade sig dessvärre att den i princip inte haft någon effekt alls, blodtrycket var något lägre men fortfarande alldeles för högt. Så nu inväntar jag att läkaren tar kontakt för att se hur vi går vidare. 

Jag har en egen liten teori om att jag haft, både i yrkeslivet och på det privata planet, ett par riktigt sjukt stressiga år. Något som precis nyligen har lugnat ner sig. Jag ser det höga blodtrycket som en reaktion på all stress. Sant eller inte har jag ingen aning om och behandla det måste jag väl göra oavsett anledningen. Men kanske en månad eller två i lugn och ro skulle göra susen även utan medicinering - vem vet!

Foto lånat från Pixabay 

Vinterdäck på!

Här har de oranga och gula varningar för kraftigt snöfall haglat tätt under både dagen och gårdagen. Då min bil var sist ut av bilparken att få på vinterdäcken tog vi tag i det ikväll. Då det ryktas om två decimeter blötsnö så var det på tiden.

Av någon anledning har jag väldigt stora, och därmed tunga, däck på min bil så det är något av ett gympass att byta från sommar- till vinterdäck. Nu är i alla fall vinterdäcken på och sommardäcken inlastade i sambons bil, han tar med sig dem till sin arbetsplats där han har möjlighet att rengöra dem ordentligt innan vi stoppar in dem i garaget för vinterförvaring.

Som det ser ut just nu var det tur att vi tog tag i det, inte för att det ser mycket ut för världen ännu men nog har det blivit lite vitt på backen. Hur mycket av de två decimeterna som förutspåtts vi i verkligheten får se, det får framtiden utvisa. Den som lever får se helt enkelt!

Foto lånat från Pixabay 

Möjlighet till gratis motion

Hösten är här och med det faller löven från träden. Med många, stora träd i trädgården finns det med andra ord gott om tillfällen till gratis motion. Så här på senhösten är jag sällan särskilt lockad att vistas utomhus, då är det bra att ha ett sådant här "måste" som får mig att komma ut och röra lite på mig.

Nu har en stor del av löven ramlat från träden och även om det är lite kvar så var det dags att påbörja arbetet med att få iväg löven från gården. Tack och lov kommer de flesta från en gigantiskt stor lönn som pryder gården, lönnlöv är lättkrattade. Värre är det med björklöven, de små rackarna är inte lika lättfångade. Nu sitter en hel del av björklöven kvar på träden ännu så det lilla roliga har jag i stor utsträckning kvar att ta itu med - om inte snön hinner före förståss.

Foto lånat från Pixabay 

Flyttkarusellen är i full gång

Omodernt lockbete?

Den stora flyttkarusellen har dragit igång igen. Varje år vid den här tiden påbörjar råttor och möss den stora flytten från bondens åkrar till lite varmare och mysigare ställen. Mitt hus anses uppenbarligen tillhöra kategorin varmare och mysigare. I veckan som varit har storbonden här plöjt sina åkrar och som ett brev på posten kom den första inkräktaren på besök igår.

Säsongens första råtta är därmed infångad. Vi noterade att hen varit på besök i ett av våra köksskåp. Råttfällorna letades fram i en hast och laddades med jordnötssmör, något som min sambo läst skulle vara ett bra lockbete för att fånga de små rackarna. Uppenbarligen stämde det bra för det tog inte mer än 30 minuter innan vi fångat inkräktaren. Efter det följde en storrengöring av köksskåpet, tack och lov är lagren med handsprit och ytdesinfektion fortfarande välfyllda efter pandemin. Det känns som att en vanlig städning inte riktigt räcker när en råtta varit på besök.  

Det är alldeles tydligt att det inte bara är vi människor som ändrar oss vad gäller smak. Även skadedjuren tycks göra det samma. Tiden när råttfällorna skulle laddas med hårdost är tydligen förbi!

Foto lånat från Pixabay 

Vintertid - normaltid

Jag har hyst en förhoppning att otyget med tidsomställningar skulle upphöra. Frågan har ju varit aktuell inom EU i flera år men har nedprioriterats då det funnits betydligt mer akuta frågor att behandla i den ganska instabila värld vi nu lever i. Det känns som en rimlig prioriteringsordning så jag får väl helt enkelt fortsätta vänta på att slippa ställa om klockan två gånger om året. 

Varje gång det är aktuellt att ställa om klockan inser jag att jag är alltför analog. Även om jag i delar ogillar att vi blivit så pass digitala så är det ändå händigt att mobilen och datorn ställer om tiden själva. Det skulle vara fint om fler klockor gjorde det samma. Det är ju samma visa varje gång, någon klocka missas, någon annan bestämmer sig för att batterinivån är för låg och vägrar att samarbeta. Småsaker kan man tycka men jag ogillar verkligen merjobbet det ger. Nu får jag väl helt enkelt leva med det till dess världen lugnat ner sig lite igen och frågan återigen kan bli lite mer prioriterad. 

Foto lånat från Pixabay