Hypertoni

För någon månad sedan insåg jag att jag har alldeles för högt blodtryck. Kanske det hör till åldern, att titulera mig ung har inte riktigt fungerat på ganska många år. Av någon anledning fick jag för mig att låna sambons blodtrycksmätare för att ganska snabbt konstatera att den inte fungerade. Jag har ju aldrig tidigare haft högt blodtryck, inte ens när jag väntade barn, och nu påstod mätaren att jag faktiskt hade högt blodtryck. Eller hypertoni som är det mer vetenskapliga namnet.

Jag fick tid ganska snabbt hos en sjuksköterska för att få min hypotes om en icke fungerande mätare bekräftad. Men där gick jag bet, mätaren hade rätt och jag hade fel. Jag hade alldeles för högt blodtryck. Efter ytterligare två rundor till sköterskan för att säkerställa att det inte var något tillfälligt fick jag bita i det sura äpplet och boka en läkartid för mitt höga blodtryck.

Även läkaren konstaterade att blodtrycket var alldeles för högt och jag gick därifrån med ett recept på blodtryckssänkande medicin. Idag var det då dags för ett återbesök till sjuksköterskan för att se hur stor effekt medicinen har. Det visade sig dessvärre att den i princip inte haft någon effekt alls, blodtrycket var något lägre men fortfarande alldeles för högt. Så nu inväntar jag att läkaren tar kontakt för att se hur vi går vidare. 

Jag har en egen liten teori om att jag haft, både i yrkeslivet och på det privata planet, ett par riktigt sjukt stressiga år. Något som precis nyligen har lugnat ner sig. Jag ser det höga blodtrycket som en reaktion på all stress. Sant eller inte har jag ingen aning om och behandla det måste jag väl göra oavsett anledningen. Men kanske en månad eller två i lugn och ro skulle göra susen även utan medicinering - vem vet!

Foto lånat från Pixabay