Vädret är inte det roligaste just nu. Ett riktigt trist novemberväder har tydligen kommit för att stanna. Det regnar i princip oavbrutet och varningarna om höga flöden och översvämningar duggar (vitsigt, eller hur?) tätt. Men, trots det minst sagt trista vädret så var det verkligen skönt och uppfriskande att komma ut och röra sig en stund. Det, om något, borde jag verkligen göra till en vana!
Foto från Pixabay
Jag är i ärlighetens namn inte särskilt intresserad av politik men så här års utmynnar debatterna i hur mitt yrkesliv kommer att te sig under det kommande året vilket så klart innebär att det intresserar mig. Det är med andra ord dags att besluta om nästa års budget. En ganska trist och stelbent tillställning men ändå matnyttig att lyssna på. Debatten är i skrivande stund inte färdig så vad utfallet av tillställningen blir är fortfarande en gåta - och kanske det är lika så gott!
Foto från Pixabay
Egentligen skulle vi byta bil med honom också, han har lånat en av våra bilar ett tag då han behövde större lastutrymme men idag skulle vi byta tillbaka. Men nix, så blev det inte. Precis när vi kom fram behagade hans bil att gå sönder, inget större fel men ändå en sån grej som behöver fixas. Gubben har en god vän som har en bilverkstad och som förmodligen kan hjälpa oss i veckan som kommer. Bilbytet får helt enkelt vänta till nästa helg. Sonen bryr sig inte så mycket om vilket, han åker ju tåg ner till jobbet och väl där har han tillgång till en firmabil så för hans del spelar det inte någon större roll vilken bil som står hemma i garaget.
Foto från Pixabay
Själva invigningen var ingen långdragen historia, prästen läste några bibelord och tände lite rökelse därefter sjöngs en psalm innan det hela var avklarat. Men efter invigningen hamnade jag hemma hos min farbror och faster på lite kaffe så det drog ändå ut rejält på tiden. När vi dessutom bestämde oss för lite restaurangmat efteråt så blev det ännu senare innan jag var hemma igen.
Foto från Pixabay
Som jag nämnt förut har vi många, stora träd i trädgården. Gott om löv att kratta så här på hösten med andra ord. Men löven ställer också till med andra bekymmer, de täpper igen hängrännorna på huset ganska så ordentligt.
Eftersom det fortfarande var ljust ute när jag kom hem från kyrkogården så bestämde jag mig för att ge mig i kast med hängrännorna också. Jag var ju redan dyblöt av allt regnande så det kunde ändå inte bli värre på den fronten.
Stolt som en tupp (eller höna) informerade jag sambon om mitt väl utförda arbete när han kom hem från jobbet. Nu tillhör min sambo den kategorin som alltid oroar sig att något ska hända hans nära och kära så hans första reaktion var inte att bli glad. I stället gick han igenom alla tänkbara scenarier som kunnat inträffa om jag trillat ner från stegen eller att något annat otäckt skulle ha hänt.
När han väl landat i att jag var hel och välbehållen (om än väldigt blöt efter allt regnande) så var han ändå nöjd med att slippa utföra det arbetet. Om det finns någon som tycker det är mer obehagligt att klättra på stegar än mig så är det han!
Foton från Pixabay
 |
| En av de gravar vi smyckade lite i år |
Men ett besök blev det ändå hos pappa, mormor, morfar, svärfar och svåger som alla vilar intill varandra på kyrkogården.
Dagen till ära hällde regnet ner och vi såg nog mest ut som dränkta katter när vi pallrade oss därifrån. Men nu är det i alla fall vackert inför vintern på gravarna.
Om man som jag har ganska stora problem med tandsten och tandköttsinflammationer får man helt enkelt finna sig i att besöka tandhygienisten ofta. Är man dessutom, som jag, lite smårädd för tandläkare och liknande professioner så är det också förknippat med lite ångest. Men, jag får erkänna att det är desto skönare när det väl är gjort.
Jag har dock lite svårt att förstå varför tänderna inte tillhör kroppen. Det skulle ju inte vara helt orimligt att även problem i munnen skulle kunna falla in under samma regler som sjukvård av andra skäl. Men, någon har någon gång bestämt sig för att så inte är fallet. Det är inte utan att jag är lite nyfiken på hur den motiveringen lät!
För övrigt kan jag inte låta bli att fundera på hur de som tjänar betydligt mindre än mig över huvud taget har råd att gå till tandläkare och tandhygienist. Bara för idag fick jag punga ut med 1 500 kronor, nu tjänar jag ganska bra men för de som har det sämre ställt måste det vara tufft.
Foto lånat från Pixabay
Igår fyllde vi upp med det sista vi köpte förra vintersäsongen så lagren inomhus är redan välfyllda. Gympasset med att bära in mer pellets får med andra ord vänta ett tag. Hur som helst så är det tur att jag kan sitta hemma och arbeta ibland, på så sätt kan jag vara med och dirigera chauffören så att pelletspallarna hamnar på rätt ställe. De väger ju närmare ett ton per styck så man flyttar dem inte i en handvändning precis.
Tidigare har det varit ekonomiskt försvarbart att elda med pellets men nu har även de priserna gått upp rejält. Kanske det är dags att fundera över andra sätt att värma upp fastigheten på. Förra året var det också svårt att över huvud taget få tag på pellets att köpa på grund av de extremt höga energipriserna. Det problemet upplevde vi inte i år i alla fall.
Foto lånat från Pixabay
I år var vi tillbaka i det som numera kan betraktas som tradition, att fira hans födelsedag på distans. En stor saknad för min del men samtidigt har jag lite svårt att säga annat än att jag gläds för hans skull. Han har landat sitt drömjobb och det unnar jag honom verkligen. Det är med andra ord med blandade känslor jag firar hans födelsedag på distans.
Foto lånat från Pixabay
Jag fick tid ganska snabbt hos en sjuksköterska för att få min hypotes om en icke fungerande mätare bekräftad. Men där gick jag bet, mätaren hade rätt och jag hade fel. Jag hade alldeles för högt blodtryck. Efter ytterligare två rundor till sköterskan för att säkerställa att det inte var något tillfälligt fick jag bita i det sura äpplet och boka en läkartid för mitt höga blodtryck.
Även läkaren konstaterade att blodtrycket var alldeles för högt och jag gick därifrån med ett recept på blodtryckssänkande medicin. Idag var det då dags för ett återbesök till sjuksköterskan för att se hur stor effekt medicinen har. Det visade sig dessvärre att den i princip inte haft någon effekt alls, blodtrycket var något lägre men fortfarande alldeles för högt. Så nu inväntar jag att läkaren tar kontakt för att se hur vi går vidare.
Jag har en egen liten teori om att jag haft, både i yrkeslivet och på det privata planet, ett par riktigt sjukt stressiga år. Något som precis nyligen har lugnat ner sig. Jag ser det höga blodtrycket som en reaktion på all stress. Sant eller inte har jag ingen aning om och behandla det måste jag väl göra oavsett anledningen. Men kanske en månad eller två i lugn och ro skulle göra susen även utan medicinering - vem vet!
Foto lånat från Pixabay